Revinge lördag 7 september

FMCK Hässleholm kör sitt träningsläger hos oss

Som ni säkert alla redan vet så har vår grannförening FMCK Hässleholm fått ett besked som med omedelbar verkan begränsar deras möjligheter att träna på Hovdala. Med det följer att de måste ställa in eller helt planera om redan schemalagda aktiviteter. Mycket oroande och beklagligt.

FMCK Malmö har på förslag av Ola Richard erbjudit våra vänner att genomföra sitt planerade träningsläger  på vårt område. Inget kan vara mer självklart än att vi ställer våra resurser till förfogande för våra kamrater och för sporten.

Medlemmar i FMCK Hässleholm med tränare kommer att vara på olika delar av vårt område under dagen. Vi kommer att kunna träna som vanligt, förstås. Detaljer om denna viktiga och välgörande samverkan går vi genom på förarmötet.

Ses

Träningsläger 2 december

Hej kära medlemmar

Då är det dags att leka loss under den bästa vägledning vi kan få – Franz tar med lera från Gotland och bjuder upp till dans på Revinge 2 december.

Såja, såja. Stilla dig dig. Det finns plats för dig med. Anmäl dig i lugn och ro så snart som möjligt bara… Du gör det här.

Ses på Revinge

Mikael

Träningsläger 15-16 oktober

Upprinnelsen till tvådagarslägret var ett samtal från Franz där han ville ”ge tillbaka till föreningen”. Ge tillbaka för att vi stöttat honom i hans, mycket framgångsrika, SM-satsning. Ett sådant erbjudande finns det bara en enda reaktion på…

Efter hand utvecklades ett upplägg som skulle ge samtliga medlemmar, på alla nivåer, en gemensam upplevelse.

Så blev det.

Jag tror de flesta av oss har en rätt god känsla för var vi är i vår egen utveckling av denna mycket komplexa sport. Många gånger tror vi nog mer om oss själva än vad vi förmår, ofta är det tvärt om: vi tror vi klarar mindre än vad vi i verkligheten gör. Därför blir ett läger med flera grupper ett bra känselspröt för att hitta sin förmåga och vilka man ”spelar jämnt med”. Och det blir ett bra tillfälle att, i rimlig omfattning, testa gränserna. Det fick vi göra, i hård vind under lördagen och i utmanade blöt halka under söndagen.

Ett drygt sextiotal medlemmar delades in tre grupper:

 

Camilla, som är utbildad ungdomsledare, tog hand om den yngre gruppen

Grupp: Camilla Mitkiewicz. Foto: mxphoto.se
Grupp: Camilla Mitkiewicz. Foto: mxphoto.se

Emil Löfquist, framgångsrik inom crossen, utmanade den ena vuxengruppen

Grupp: Emil Löfquist på Revinge. Foto: Alice Borg
Grupp: Emil Löfquist på Revinge. Foto: Alice Borg

Franz Löfquist fick den andra vuxengruppen att svettas loss

DCIM100MEDIA
Grupp: Franz Löfquist på Sturups enduroslinga
DCIM100MEDIA
Grupp: Franz Löfquist på Sturups enduroslinga

Erfarenheterna från de här två dagarna kan enkelt sammanfattas som en stor framgång för oss som förening och för åskilliga av de medlemmar som hade möjlighet att ta tillfället i akt att odla gemenskap och ”kicka upp sin förmåga an other notch”.

Nog sagt om två fina dagar. Vad säger ni som deltog? Efter lägret skickade vi ut ett formulär till de som deltog för att få svar på några enkla frågor: vad som var bra, vad som saknades, och vad vi kan göra mer för medlemmar.

Så här ser det sammanfattande svaren ut från de 25 som hittills svarat:

Vad var bra:
  • teknikträning
  • att gå i spåret och analysera underlag och spårval
  • diskutera med andra i gruppen
  • känna på sina egna mentala spärrar
  • träna alternativa spår
  • kurvtagningsteknik
  • bra övningar att nöta in
  • bra övning först gå genom hur och varför sedan göra
  • bra feedback
  • träning i sektioner
  • strukturen på dagen
  • info inför lägret
  • gemenskapen
  • lärande i grupp med spridning
  • blandning cross och enduro
Vad saknades
  • mer personlig feedback
  • kanske mindre grupper
  • att inte se träningen som tävling och ta mer hänsyn till andra
  • mer tid för lunchförberedelser
  • mer generellt fokus på enduro
  • mer undervisning
Vill vi ha mer av
  • fler träningsläger (olika banor)
  • grupper med fokus på vissa få moment
  • mindre grupper för de som inte är så säkra
  • aktiviteter på ordinarie träningar
  • olika gemensamma aktiviteter och föreläsningar (inställningar, fjädring, kost, motion, …)
  • gemensamma arbetsdagar på banan

Som det heter i världen där ute, tillrättalagd och strömlinjeformad av media- och företagskonsulter: dina synpunkter är viktiga för oss och vi gör allt för att hantera dina önskemål så snart som möjligt. Nej, så funkar inte det där, och inte här heller. Vill vi att något ska hända får vi göra en gemensam insats, där vilken medlem som helst kan choka, trycka på startknappen, och dra i rullen…

Två dagar i Småland

Vår förening lever på våra medlemmars storslagna välvilja uttryckt i stora som små insatser för att allt ska rulla.

För att vare sig peka ut eller lyckas utesluta någon eller något väsentligt nöjer jag mig med att luta mig tillbaka och njuta av vetskapen att vi är många som ser helheten och värdet av bred gemenskap och samarbete.

Jo föresten, en sak vill jag specifikt lyfta fram. Martins och Pers drivna och lyckade satsning på knattar och ungdomar.

Hur gör vi då som förening för att visa vår uppskattning till alla de som tar av sin dyrbara tid för att jobba för andra och tillsammans med andra för att göra det möjligt för sig själva. Så här blev det efter vårsäsongens insatser: en riktad belöning till de som ställt upp, ett tvådagars träningsläger.

DSC_2120
Snack och meck innan Hugo skickar ut oss på första passet.

Den öppna inbjudan till lägret riktade sig till samtliga som jobbat för föreningen och slutade med 30 deltagare. Böka bland sten i djupaste Småland är kanske inte det starkaste kortet bland oss som mest spelar med Revingeleken, och väljer *hjärter* som trumf. Det var förstås ett av de avgörande skälen till att vi bad Hugo Gustavsson ta oss runt på sitt träningsområde och på Vissefjärdas endurobana under två hela dagar, 2 och 3 juli.

DSC_2127
Solen skiner över Vissefjärdas endurobana. Alla står på tårna för att få komma ut på banan…

Vi var nog många som funderade mycket på vad vi skulle få ut av den kommande helgen. Skulle det gå att överhuvudtaget köra, skulle hojen behöva mer än normal omsorg efter hemkosten, skulle vi åka hem med ett leende eller med ett aldrig mer.

Så vad blev då resultatet av denna finfina helg?

Alla, utan undantag, visade inte minsta rädsla för den annorlunda och utmanande terrängen. Tvärtom. Utan minsta tvekan kastade alla sig ut i bröten precis som om det var jämn revingesand. Imponerande kamrater! Rädslan för sten är som bortblåst, däremot finns respekten kvar. Nu omsätts den respekten i en väl tillämpad lärdom, för att inte säga skicklighet. Jo, jag tror jag väljer att säga att alla visade prov på skicklighet. Fint där plattfötter.

Hugo är en mycket tilltalande ung pöjk som vet vad han vill – och dessutom kan. Jag måste säga att jag är mycket imponerad av hur han rattar fram sin Beta, men också lika imponerad av hur han möter en grupp som vår och leder oss genom de nya möjligheter som ”svenskenduro” kan berika oss med. Mersmak på det Hugo!

IMG_20160702_204405
Middagen på gång. Gott knö under tältet 🙂

FMCK Malmö-tältet kom väl till pass vid mer än ett tillfälle. Vi trängde ihop oss under det när regnet brakade loss vid dammen på Kosta Lodge under tiden vår trosschef-wannabee Johan Sandström gjorde allt rätt vid grillen. I det långt ifrån påtvingade gemytet under tältet spreds mycket beröm från dagens slit uppblandat med tips och goda råd. Ett naturligt och gränslöst vänskapsbygge. Tänk att få vara en del av det.

Det blev mycket lek, fin och utvecklande social samvaro, och en hel del allvar.

Första hjälpen, HLR, LABC, stabilt sidoläge (framstupa sidoläge), mm är viktigt för oss alla att kunna.  Detta för att vi tryggt ska kunna kasta oss in i en akut situation utan att behöva tänka för mycket. Lika viktigt som att göra något och rätt, är att veta när och hur man ska ingripa, och vad man inte ska göra för att förvärra en eventuell skada. Jerry vägledde oss genom momenten utifrån sin breda och gedigna erfarenhet. Vi fick också tips om bra sjukvårdsmaterial – vi kommer att återkomma till detta.

Efter helgen är vi alla stärkta i vårt enduro-självförtroende, i vår kamratskap, och i vårt föreningsbyggande.

 

Mycket bättre än så här blir det inte

Hur ska vi göra med det här gänget – ser det ut som om Martin Lind undrar.Martin L träningsläger 23aug2015När dagen närmar sig slutet får jag känslan att han nog tycker vi är ett rätt schysst gäng som gjorde rätt bra ifrån sig.

Vi ordnade det här träningslägret och bjöd in de som hjälpte till att fixa Sydenduron i maj. Tack alla som ställde upp, även ni som inte fick möjlighet att frigöra tid denna vackra söndag. Förra lägret som vi arrangerade för de medlemmar som tar av sin tid för att driva våra tävlingsarrangemang ledde till en diskussion i fb som jag kommenterade med en förklaring till bakgrunden varför vi belönar medlemmar. Se sist i detta inlägg.

Vi är ett fint gäng. Det märks att vi kan ha kul tillsammans och visa varandra den respekt alla förtjänar. Endurons själ uttrycktes så tydligt idag, inte minst genom närvaron av flera av våra ungdomar.

Martin och Charlie hade lagt ett superfint gräsprov på fältet i anslutning till Keva motor. Innan vi började gasa loss på fältet gick Martin  och Charlie genom grunderna hur man ”stämmer motorcykelns toner” för att vi sedan med vår egen förmåga ska få tonerna att ljuda i en anständig ”melodi”.  Martin Lind har en så skön framtoning. Med sitt lugn, sin gedigna erfarenhet och sin pedagogiska förmåga blir budskapen tydliga och  inspirerande. Det märks också så väl att han tycker det är roligt att hjälpa oss hitta modet och viljan att pröva oss fram till det som tar oss ett steg till i vår utveckling.

Som jag ser det kan man instruera och träna samma saker på olika sätt. Martins väl avvägda och anpassade övningar och på det sätt han vägleder oss genom dagen ger inte bara färdigheter vi tar med oss utan också bra och inspirerande enkla övningar vi själva kan omsätta på våra regelbundna träningar på Revinge.

Jag tror dagen gjorde oss både modigare, rikare och kanske tom lite bättre.

Tack Martin och Charlie.

 


Varför belönar vi medlemmar

”… Styrelsen har, sedan mer än ett år tillbaka, diskuterat hur vi bygger bra förutsättningar för den verksamhet vi bedriver i en förening där samspelet grön och civil verksamhet bäst utvecklas. Förutsättningarna för det vi gör på Revinge har radikalt förändrats i jämförelse med en den ”frihet” som rådde ett antal år tillbaka. Idag är vi bundna av ett strikt avtal som bär med sig en stor kostnad till FortV för markhyra och till Lunds kommun för miljötillstånd. Vi var på väg att helt förlora vår möjlighet att köra enduro på Revinge, ja, så är det!. Vi beslutade att inte låta Revinge gå oss ur händerna och har fått kämpa extremt hårt för att komma till var vi är idag, ett avtalat antal körtillfällen på ett markområde som förvisso inte är lika stort som förr men stort nog för att vi ska kunna fungera både för sporten och som förening. Försvarets utmaningar har också delvis förskjutit förutsättningarna för rekrytering och utbildning av ordonnanser. Den verksamheten har föreningen lagt ned enormt mycket arbete på för att ta den dit den är idag med en framgång som resulterat i en uppmuntrande tillströmning av blivande ordonnanser. Sedan är det också så att den rätt vi avtalat till oss för Revingeverksamheten har vi enbart av det skälet att vi bedriver rekrytering och utbildning av ordonnanser. För att summera: samspelet grön och civil MC-verksamhet är grunden för att vi alls existerar på Revinge och mycket slit ligger bakom den skörd vi bärgat. Så, låt mig återvända till början och andra meningen. Inget sker av sig självt. Vi behöver bevaka och driva vår Revingeverksamhet med helt andra krav på oss och under helt andra förutsättningar än tidigare. Att ordna en tävling tex för med sig en stor avgift på åtskilliga tusenlappar som vi inte behövt bekymra oss om tidigare. För att allt ska fungera måste vi kunna lita till att medlemmar hjälper till, och inte bara med tävlingsarrangemang. Styrelsen diskuterade och utarbetade (då) idéer för hur förutsättningarna skulle behöva se ut för att engagemanget hos medlemmar ska infinna sig. Vi tycker alla om att få uppmuntran och en klapp på axeln (annars skulle vi inte haft vare sig prispall eller resultatlista). Vi, styrelsen, har alltså bestämt att uppmuntra medlemmar som ställer upp, lägger ner tid, offrar tid från vänner och familj, och kanske tom tar tid från jobbet för att ”göra det möjligt”. Vi prövar det och kommer att fortsätta pröva belöningsmodeller som är både rimliga och direkt gagnar den verksamhet vi bedriver. Alla är välkomna att hjälpa till. Kan man inte det av olika skäl är man ingen sämre medlem eller ska behöva känna att andra ifrågasätter det. Men ställer du upp och hjälper till finns alltså allt från ett upskattande ord till kanske en fri entré till ett träningsläger.” 

 

Träningsläger på Skivarp

Förra året, 2014 alltså, arrangerade vi två stycken deltävlingar i Sydenduroserien. I april gick den första.

Vårt område på Revinge är en utmaning på många sätt. Underlaget är oftast rätt inbjudande men drar vi spåret genom hjärtat i Svartahål kan det bli överraskningar som vanligtvis vädret råder över. Är det blött kan det snabbt bli sönderkört och därmed svårkört, och vi vill ju att så många som möjligt kan fullfölja våra tävlingar och köra från Revinge med ett gott minne. Annars är risken stor att vi tappar anmälningar till tävlingar generellt. Tävla är ju så kul!

Är vi självkritiska, och det är klart vi är, blev tävlingen i april inte arrangerad så som vi önskade. Vi levde med andra ord inte upp till våra egna krav.

Den andra tävlingen i oktober måste vi göra bättre, sa vi. Och det gjorde vi. Den blev en stor framgång på många sätt och det tack vare många fina medlemmar. Som ett tack för den hjälpen bjöd vi igår på träningsläger på Skivarp.

Skrivarp15aug2015Vi samlades redan klockan åtta i klubbstugan för gemensam frukost. Smen (Joakim Olsson) tog tag i planeringen för ett bra tag sedan och mixade samman ett all-inclusive-koncept som frälser vilken endurostolle som helst. Han fixade till allt: Planering, hyra av bana och tränare, fixade frukost, lunch och fika. Allt på bästa sätt.

Vi snackade om det mesta, högt och lågt, en stund och gled sedan in på dagens plan. Anders Tegmar och Anders Jansson presenterade ett lockande upplägg som var anpassat till våra önskemål.

En lång dag på banan ligger så framför oss. Programmet och tempot är mycket välbalanserat för att fullfölja ett serie övningar och träningsmoment för maximalt utbyte ända till slutet. Vi inleder med hoppövningar. Det är inte sällan man ser skillnaden mellan cross- och enduroförare på enduroförarens återhållsamma vilja att låta hojen lyfta från marken. Efter en serie övningar står det helt klart, ingen i gänget missar en fin framhjulsnedgång på korta platån. Nu så, nu kan vi nog utnyttja en del knölar i skogen lite bättre för att lura hindret framför. Vi fortsätter utnyttja banan för ytterligare övningar som klart förbättrar tekniken och förmågan att successivt öka både hastigheten och kontrollen på crossbanan. …

Mot slutet av dagen kan vi konstatera att: all träning är nyttig träning, att leka tillsammans en hel dag är bara så kul, det går fortfarande att suga i sig nya (och gamla) tips – och göra något med dem,  och vi är ett fint gäng i en fin förening.

Tack Jocke, Anders och Anders för en fantastisk dag. Dessutom tackar vi SISU Idrottsutbildarna och Skåneidrotten för substantiellt stöd.

PS. Hva TE300, vilken hoj. Så bra att leveransen av en ny 250 blev sinkad så jag fick tillfälle att tänka om. Bästa hoj jag någonsin haft. Fan vet om jag inte tog ett steg framåt, eller uppåt kanske är en bättre riktningsanvisning när det fysiologiska åldrandet börjar märkas och peka nedåt. DS.