1. Tvådagars träningsläger lördag 31 oktober och söndag 1 november
Under lördagen är lägret förlagt till vårt ordinarie träningsområde på Revingehed och söndagen till Limhamns MK:s anläggning på Sturup. Lägret är öppet för alla knattar och ungdomar 65 cc upp till och med väl mogna seniorer. Huvudtränare är Franz Löfquist.
Vi återkommer inom kort med mer detaljerad information om innehåll, tider och kostnader
2. Samträning med SMK Ljungby lördag 21 november
Det är riktigt kul att vi börjar få till ett samarbete med våra vänner i SMK Ljungby. Vi hoppas att samarbetet ska bli en “rullande” verksamhet där vi bygger ett alltmer utvecklande utbyte både sportsligt och socialt.
Inledning sker i ett träningsläger på SMK Ljungby:s anläggning lördag 21 november. Krister Jakobsson har satt samman ett program som kommer att ge oss ett mycket värdeskapande tillskott. Detta läger ger utrymme för ett begränsat antal platser som denna gången i första hand kommer att erbjudas de som ställt upp som funktionärer eller på annat sätt bidragit till driften av vår verksamhet.
Vi återkommer förstås med mer information om detta – och med en riktad inbjudan.
Frågor? Hör dig till Mikael Larson eller Franz Löfquist!
Som ni säkert alla redan vet så har vår grannförening FMCK Hässleholm fått ett besked som med omedelbar verkan begränsar deras möjligheter att träna på Hovdala. Med det följer att de måste ställa in eller helt planera om redan schemalagda aktiviteter. Mycket oroande och beklagligt.
FMCK Malmö har på förslag av Ola Richard erbjudit våra vänner att genomföra sitt planerade träningsläger på vårt område. Inget kan vara mer självklart än att vi ställer våra resurser till förfogande för våra kamrater och för sporten.
Medlemmar i FMCK Hässleholm med tränare kommer att vara på olika delar av vårt område under dagen. Vi kommer att kunna träna som vanligt, förstås. Detaljer om denna viktiga och välgörande samverkan går vi genom på förarmötet.
Upprinnelsen till tvådagarslägret var ett samtal från Franz där han ville ”ge tillbaka till föreningen”. Ge tillbaka för att vi stöttat honom i hans, mycket framgångsrika, SM-satsning. Ett sådant erbjudande finns det bara en enda reaktion på…
Efter hand utvecklades ett upplägg som skulle ge samtliga medlemmar, på alla nivåer, en gemensam upplevelse.
Så blev det.
Jag tror de flesta av oss har en rätt god känsla för var vi är i vår egen utveckling av denna mycket komplexa sport. Många gånger tror vi nog mer om oss själva än vad vi förmår, ofta är det tvärt om: vi tror vi klarar mindre än vad vi i verkligheten gör. Därför blir ett läger med flera grupper ett bra känselspröt för att hitta sin förmåga och vilka man ”spelar jämnt med”. Och det blir ett bra tillfälle att, i rimlig omfattning, testa gränserna. Det fick vi göra, i hård vind under lördagen och i utmanade blöt halka under söndagen.
Ett drygt sextiotal medlemmar delades in tre grupper:
Camilla, som är utbildad ungdomsledare, tog hand om den yngre gruppen
Grupp: Camilla Mitkiewicz. Foto: mxphoto.se
Grupp: Camilla Mitkiewicz. Foto: mxphoto.se
Emil Löfquist, framgångsrik inom crossen, utmanade den ena vuxengruppen
Grupp: Emil Löfquist på Revinge. Foto: Alice Borg
Grupp: Emil Löfquist på Revinge. Foto: Alice Borg
Franz Löfquist fick den andra vuxengruppen att svettas loss
Grupp: Franz Löfquist på Sturups enduroslinga
Grupp: Franz Löfquist på Sturups enduroslinga
Erfarenheterna från de här två dagarna kan enkelt sammanfattas som en stor framgång för oss som förening och för åskilliga av de medlemmar som hade möjlighet att ta tillfället i akt att odla gemenskap och ”kicka upp sin förmåga an other notch”.
Nog sagt om två fina dagar. Vad säger ni som deltog? Efter lägret skickade vi ut ett formulär till de som deltog för att få svar på några enkla frågor: vad som var bra, vad som saknades, och vad vi kan göra mer för medlemmar.
Så här ser det sammanfattande svaren ut från de 25 som hittills svarat:
Vad var bra:
teknikträning
att gå i spåret och analysera underlag och spårval
diskutera med andra i gruppen
känna på sina egna mentala spärrar
träna alternativa spår
kurvtagningsteknik
bra övningar att nöta in
bra övning först gå genom hur och varför sedan göra
bra feedback
träning i sektioner
strukturen på dagen
info inför lägret
gemenskapen
lärande i grupp med spridning
blandning cross och enduro
Vad saknades
mer personlig feedback
kanske mindre grupper
att inte se träningen som tävling och ta mer hänsyn till andra
mer tid för lunchförberedelser
mer generellt fokus på enduro
mer undervisning
Vill vi ha mer av
fler träningsläger (olika banor)
grupper med fokus på vissa få moment
mindre grupper för de som inte är så säkra
aktiviteter på ordinarie träningar
olika gemensamma aktiviteter och föreläsningar (inställningar, fjädring, kost, motion, …)
gemensamma arbetsdagar på banan
Som det heter i världen där ute, tillrättalagd och strömlinjeformad av media- och företagskonsulter: dina synpunkter är viktiga för oss och vi gör allt för att hantera dina önskemål så snart som möjligt. Nej, så funkar inte det där, och inte här heller. Vill vi att något ska hända får vi göra en gemensam insats, där vilken medlem som helst kan choka, trycka på startknappen, och dra i rullen…
Vår förening lever på våra medlemmars storslagna välvilja uttryckt i stora som små insatser för att allt ska rulla.
För att vare sig peka ut eller lyckas utesluta någon eller något väsentligt nöjer jag mig med att luta mig tillbaka och njuta av vetskapen att vi är många som ser helheten och värdet av bred gemenskap och samarbete.
Jo föresten, en sak vill jag specifikt lyfta fram. Martins och Pers drivna och lyckade satsning på knattar och ungdomar.
Hur gör vi då som förening för att visa vår uppskattning till alla de som tar av sin dyrbara tid för att jobba för andra och tillsammans med andra för att göra det möjligt för sig själva. Så här blev det efter vårsäsongens insatser: en riktad belöning till de som ställt upp, ett tvådagars träningsläger.
Snack och meck innan Hugo skickar ut oss på första passet.
Den öppna inbjudan till lägret riktade sig till samtliga som jobbat för föreningen och slutade med 30 deltagare. Böka bland sten i djupaste Småland är kanske inte det starkaste kortet bland oss som mest spelar med Revingeleken, och väljer *hjärter* som trumf. Det var förstås ett av de avgörande skälen till att vi bad Hugo Gustavsson ta oss runt på sitt träningsområde och på Vissefjärdas endurobana under två hela dagar, 2 och 3 juli.
Solen skiner över Vissefjärdas endurobana. Alla står på tårna för att få komma ut på banan…
Vi var nog många som funderade mycket på vad vi skulle få ut av den kommande helgen. Skulle det gå att överhuvudtaget köra, skulle hojen behöva mer än normal omsorg efter hemkosten, skulle vi åka hem med ett leende eller med ett aldrig mer.
Så vad blev då resultatet av denna finfina helg?
Alla, utan undantag, visade inte minsta rädsla för den annorlunda och utmanande terrängen. Tvärtom. Utan minsta tvekan kastade alla sig ut i bröten precis som om det var jämn revingesand. Imponerande kamrater! Rädslan för sten är som bortblåst, däremot finns respekten kvar. Nu omsätts den respekten i en väl tillämpad lärdom, för att inte säga skicklighet. Jo, jag tror jag väljer att säga att alla visade prov på skicklighet. Fint där plattfötter.
Hugo är en mycket tilltalande ung pöjk som vet vad han vill – och dessutom kan. Jag måste säga att jag är mycket imponerad av hur han rattar fram sin Beta, men också lika imponerad av hur han möter en grupp som vår och leder oss genom de nya möjligheter som ”svenskenduro” kan berika oss med. Mersmak på det Hugo!
Middagen på gång. Gott knö under tältet 🙂
FMCK Malmö-tältet kom väl till pass vid mer än ett tillfälle. Vi trängde ihop oss under det när regnet brakade loss vid dammen på Kosta Lodge under tiden vår trosschef-wannabee Johan Sandström gjorde allt rätt vid grillen. I det långt ifrån påtvingade gemytet under tältet spreds mycket beröm från dagens slit uppblandat med tips och goda råd. Ett naturligt och gränslöst vänskapsbygge. Tänk att få vara en del av det.
Det blev mycket lek, fin och utvecklande social samvaro, och en hel del allvar.
Första hjälpen, HLR, LABC, stabilt sidoläge (framstupa sidoläge), mm är viktigt för oss alla att kunna. Detta för att vi tryggt ska kunna kasta oss in i en akut situation utan att behöva tänka för mycket. Lika viktigt som att göra något och rätt, är att veta när och hur man ska ingripa, och vad man inte ska göra för att förvärra en eventuell skada. Jerry vägledde oss genom momenten utifrån sin breda och gedigna erfarenhet. Vi fick också tips om bra sjukvårdsmaterial – vi kommer att återkomma till detta.
Efter helgen är vi alla stärkta i vårt enduro-självförtroende, i vår kamratskap, och i vårt föreningsbyggande.