Som ett led i att stärka vår förenings förmåga att ordna arrangemang som möter våra egna behov, lockar likasinnade från när och fjärran, står upp för god kvalitet, och inte minst respekteras av kringboende och de som inte älskar vår sport lika mycket som vi har vi påbörjat ett arbete för att bygga en välutbildad organisation.
Vi har fortsatt vår resa vi påbörjade i höstas och fullföljt ytterligare utbildningssteg i Svemos regi. Efter utbildningshelgen 7-8 mars går Johan Sandström och Joakim Olsson in i roller som licensierade tävlingsledare. Dessutom har Krister Gard och Mikael Larson utbildats i Svemosregler för ljudmätning och miljöarbete.
Jag tror du tänker så här: Svemo-kurs, det låter torrt och jag har bättre att göra. Faktum är att det var en bra helg. Det varierade förstås och vi fyra som var där har olika erfarenheter och uppfattningar. Men faktum kvarstår, vi har skaffat oss kunskap och kompetens som gör att vi kan ta oss framåt för att rädda vår sport.
Vi hade många bra diskussioner och utbyten mellan flera klubbar i Södra distriktet. Ett par bilder som tydligt växte fram under de två dagarna var: det är ett tufft jobb att få frivilliga att engagera sig för drift och tävlingar, det är en hård och ständig kamp mot (eller med) myndigheter och närboende för att överhuvud taget kunna få utrymme och tider för sporten. Det är viktigt att komma ihåg det när vi resonerar i termer av att vi gör som vi vill så länge det går, eller när vi rynkar på näsan och fnyser åt regler och restriktioner som klubbar och föreningar arbetar efter.
Så, vi kommer att dra vårt strå till stacken.
När det gäller miljö är buller vårt absolut största problem och den miljöprövning kommunen gjort (som följer Naturvårdsverkets riktlinjer) behöver inte begränsa oss, men vi måste följa upp hur vi efterlever kraven.
Vi kommer att uppgradera vår ljudmätningsutrustning och genomföra ljudmätningar på vissa ställen på fältet för att få en bild och konkreta data på om vi lever efter kraven. Vi kommer också att regelmässigt hjälpa dig som medlem att få din hoj ljudmätt. Vi vill att det leder fram till en ömsesidig vilja att arbeta för att få ned ljudet till att, som ett minimum, ligga inom Svemos gräns för träning och tävling, 112+2 dBA. Det hjälper både dig och oss att få koll på läget så att vi dels uppfyller kraven på vårt område och att du är väl förberedd när du kommer till en tävling. Här finns mycket att göra och här måste vi hjälpas åt.
Vi har tagit upp miljömattan på flera förarmöten. På Revinge är det obligatorisk med miljömatta. Alltså miljömatta, inte en markering med disktrasa. Låt oss undvika att ha synpunkter på hur logiskt, rationellt eller bra det faktiskt är, utan helt enkelt se till att vi följer Svemos reglemente. Svemo säger så här: miljömatta gäller vid träning och tävling, dvs alltid. Svemo talar också om i sitt Specialreglemente 5.6.3 hur mattan ska vara beskaffad:
Skydd för marken vid service. För samtliga enduromotorcyklar som placeras där service är tillåten, ska absorberande markskydd (miljömatta) användas som skydd mot spill på marken. Detta är obligatoriskt vid all enduroverksamhet, såväl i samband med träning som vid tävling. Markskyddet (miljömattan) ska bestå av en absorberande överdel och en tät underdel, storleken vara minimum 160 x 100 cm, ha absorberingskapacitet på minst 1 liter och en tjocklek på minst 5 mm. Underlåtenhet att använda miljömatta vid tävling medför bestraffning enligt NT, med straffavgift 500 kr (första tillfället) och uteslutning ur tävlingen (andra tillfället). Dessutom kan annan bestraffning enligt NT utdömas. Förare som vid träning underlåter att använda miljömatta ska av ansvarig ledare stoppas att fortsätta träningen.
Jag tycker du ska ta dig en stund i soffan och bläddra genom Enduroreglementet. Det ger bra information, lockar säkert fram en del idéer, och ger dig en bra bild av vad som gäller när du kommer ut på tävlingar, till andra klubbar eller står framför en pil på Revingehed.
Det var det så långt. Som ni ser har vi en del som vi kan ha synpunkter på. Låt oss istället spilla vår energi på att se till att vi kan fortsätta köra hoj utan att ha allmänheten eller länsman i hasorna – och göra det tillsammans i samförstånd.