Frivilliga motorcykelkåren i Malmö
Det är i Skåne det händer! Husqvarna fick rekordmånga besökare.
I onsdags besökte Husqvarna från Örbro oss i samverkan med våra två Husqvarnahandlare här nere i Skåne, Motostar och Keva motor. En mycket lyckad dag för FMCK Malmö, Husqvarna (Thomas och Dalida), Motostar (Johan och Mattias) och Keva (Charlie och Fredrik) med många som visade stort intresse för Husqvarnas senaste 2017-modeller.
Film: Rolf Björkdahl
Det är inte utan stolhet som jag skriver detta som medlem i FMCK Malmö och som representant för föreningens styrelse.
Franz avslutade serien med en magnifik prestation och slutade på plats 7 i SM1. Han hade vittring på en bättre placering men råkade ut för ett maskinfel på första specialprovet i den avslutande deltävlingen. Trots att han fick bryta slutade han alltså på en 7:e-plats. En beundransvärd framgång för Franz som gick på sitt första enduro-år som ett testår, och ändå slutar top 10!
Franz framgång, och andra medlemmars enduro-satsning, betyder förstås mycket också för oss alla och för föreningen. Nu har våra lovande ungdomar ett konkret mål – i vår egen förening – att se upp till.
Inte bara Franz! 2016 blev det år då FMCK Malmö representerades i enduro-SM med flera deltagare med sin tävlingslicens i FMCK Malmö:
Knobby Swedish Enduro Championship
Knobby Swedish Youth Enduro Championship
I år ställde alltså tio medlemmar upp i SM. Det är ett roligt rekord att kunna redovisa i vår förenings historia. Förhoppningsvis är det starten på en ny era i vår utveckling och satsning på en plats i finrummen.
Vi som medlemmar och styrelse har gett Franz, Calle, Peter och Hampus ett ekonomiskt stöd för deras elitinriktade satsning. Vi räknar med att fortsätta den satsningen under 2017 men då med ett prestationsbaserat stöd.
Vår förening lever på våra medlemmars storslagna välvilja uttryckt i stora som små insatser för att allt ska rulla.
För att vare sig peka ut eller lyckas utesluta någon eller något väsentligt nöjer jag mig med att luta mig tillbaka och njuta av vetskapen att vi är många som ser helheten och värdet av bred gemenskap och samarbete. Jo föresten, en sak vill jag specifikt lyfta fram. Martins och Pers drivna och lyckade satsning på knattar och ungdomar.
Hur gör vi då som förening för att visa vår uppskattning till alla de som tar av sin dyrbara tid för att jobba för andra och tillsammans med andra för att göra det möjligt för sig själva. Så här blev det efter vårsäsongens insatser: en riktad belöning till de som ställt upp, ett tvådagars träningsläger.
Den öppna inbjudan till lägret riktade sig till samtliga som jobbat för föreningen och slutade med 30 deltagare. Böka bland sten i djupaste Småland är kanske inte det starkaste kortet bland oss som mest spelar med Revingeleken, och väljer *hjärter* som trumf. Det var förstås ett av de avgörande skälen till att vi bad Hugo Gustavsson ta oss runt på sitt träningsområde och på Vissefjärdas endurobana under två hela dagar, 2 och 3 juli.
Vi var nog många som funderade mycket på vad vi skulle få ut av den kommande helgen. Skulle det gå att överhuvudtaget köra, skulle hojen behöva mer än normal omsorg efter hemkosten, skulle vi åka hem med ett leende eller med ett aldrig mer.
Alla, utan undantag, visade inte minsta rädsla för den annorlunda och utmanande terrängen. Tvärtom. Utan minsta tvekan kastade alla sig ut i bröten precis som om det var jämn revingesand. Imponerande kamrater! Rädslan för sten är som bortblåst, däremot finns respekten kvar. Nu omsätts den respekten i en väl tillämpad lärdom, för att inte säga skicklighet. Jo, jag tror jag väljer att säga att alla visade prov på skicklighet. Fint där plattfötter.
Hugo är en mycket tilltalande ung pöjk som vet vad han vill – och dessutom kan. Jag måste säga att jag är mycket imponerad av hur han rattar fram sin Beta, men också lika imponerad av hur han möter en grupp som vår och leder oss genom de nya möjligheter som ”svenskenduro” kan berika oss med. Mersmak på det Hugo!
FMCK Malmö-tältet kom väl till pass vid mer än ett tillfälle. Vi trängde ihop oss under det när regnet brakade loss vid dammen på Kosta Lodge under tiden vår trosschef-wannabee Johan Sandström gjorde allt rätt vid grillen. I det långt ifrån påtvingade gemytet under tältet spreds mycket beröm från dagens slit uppblandat med tips och goda råd. Ett naturligt och gränslöst vänskapsbygge. Tänk att få vara en del av det.
Det blev mycket lek, fin och utvecklande social samvaro, och en hel del allvar.
Första hjälpen, HLR, LABC, stabilt sidoläge (framstupa sidoläge), mm är viktigt för oss alla att kunna. Detta för att vi tryggt ska kunna kasta oss in i en akut situation utan att behöva tänka för mycket. Lika viktigt som att göra något och rätt, är att veta när och hur man ska ingripa, och vad man inte ska göra för att förvärra en eventuell skada. Jerry vägledde oss genom momenten utifrån sin breda och gedigna erfarenhet. Vi fick också tips om bra sjukvårdsmaterial – vi kommer att återkomma till detta.
Efter helgen är vi alla stärkta i vårt enduro-självförtroende, i vår kamratskap, och i vårt föreningsbyggande.
Hur ska vi göra med det här gänget – ser det ut som om Martin Lind undrar.
När dagen närmar sig slutet får jag känslan att han nog tycker vi är ett rätt schysst gäng som gjorde rätt bra ifrån sig.
Vi ordnade det här träningslägret och bjöd in de som hjälpte till att fixa Sydenduron i maj. Tack alla som ställde upp, även ni som inte fick möjlighet att frigöra tid denna vackra söndag. Förra lägret som vi arrangerade för de medlemmar som tar av sin tid för att driva våra tävlingsarrangemang ledde till en diskussion i fb som jag kommenterade med en förklaring till bakgrunden varför vi belönar medlemmar. Se sist i detta inlägg.
Vi är ett fint gäng. Det märks att vi kan ha kul tillsammans och visa varandra den respekt alla förtjänar. Endurons själ uttrycktes så tydligt idag, inte minst genom närvaron av flera av våra ungdomar.
Martin och Charlie hade lagt ett superfint gräsprov på fältet i anslutning till Keva motor. Innan vi började gasa loss på fältet gick Martin och Charlie genom grunderna hur man ”stämmer motorcykelns toner” för att vi sedan med vår egen förmåga ska få tonerna att ljuda i en anständig ”melodi”. Martin Lind har en så skön framtoning. Med sitt lugn, sin gedigna erfarenhet och sin pedagogiska förmåga blir budskapen tydliga och inspirerande. Det märks också så väl att han tycker det är roligt att hjälpa oss hitta modet och viljan att pröva oss fram till det som tar oss ett steg till i vår utveckling.
Som jag ser det kan man instruera och träna samma saker på olika sätt. Martins väl avvägda och anpassade övningar och på det sätt han vägleder oss genom dagen ger inte bara färdigheter vi tar med oss utan också bra och inspirerande enkla övningar vi själva kan omsätta på våra regelbundna träningar på Revinge.
Jag tror dagen gjorde oss både modigare, rikare och kanske tom lite bättre.
Tack Martin och Charlie.
”… Styrelsen har, sedan mer än ett år tillbaka, diskuterat hur vi bygger bra förutsättningar för den verksamhet vi bedriver i en förening där samspelet grön och civil verksamhet bäst utvecklas. Förutsättningarna för det vi gör på Revinge har radikalt förändrats i jämförelse med en den ”frihet” som rådde ett antal år tillbaka. Idag är vi bundna av ett strikt avtal som bär med sig en stor kostnad till FortV för markhyra och till Lunds kommun för miljötillstånd. Vi var på väg att helt förlora vår möjlighet att köra enduro på Revinge, ja, så är det!. Vi beslutade att inte låta Revinge gå oss ur händerna och har fått kämpa extremt hårt för att komma till var vi är idag, ett avtalat antal körtillfällen på ett markområde som förvisso inte är lika stort som förr men stort nog för att vi ska kunna fungera både för sporten och som förening. Försvarets utmaningar har också delvis förskjutit förutsättningarna för rekrytering och utbildning av ordonnanser. Den verksamheten har föreningen lagt ned enormt mycket arbete på för att ta den dit den är idag med en framgång som resulterat i en uppmuntrande tillströmning av blivande ordonnanser. Sedan är det också så att den rätt vi avtalat till oss för Revingeverksamheten har vi enbart av det skälet att vi bedriver rekrytering och utbildning av ordonnanser. För att summera: samspelet grön och civil MC-verksamhet är grunden för att vi alls existerar på Revinge och mycket slit ligger bakom den skörd vi bärgat. Så, låt mig återvända till början och andra meningen. Inget sker av sig självt. Vi behöver bevaka och driva vår Revingeverksamhet med helt andra krav på oss och under helt andra förutsättningar än tidigare. Att ordna en tävling tex för med sig en stor avgift på åtskilliga tusenlappar som vi inte behövt bekymra oss om tidigare. För att allt ska fungera måste vi kunna lita till att medlemmar hjälper till, och inte bara med tävlingsarrangemang. Styrelsen diskuterade och utarbetade (då) idéer för hur förutsättningarna skulle behöva se ut för att engagemanget hos medlemmar ska infinna sig. Vi tycker alla om att få uppmuntran och en klapp på axeln (annars skulle vi inte haft vare sig prispall eller resultatlista). Vi, styrelsen, har alltså bestämt att uppmuntra medlemmar som ställer upp, lägger ner tid, offrar tid från vänner och familj, och kanske tom tar tid från jobbet för att ”göra det möjligt”. Vi prövar det och kommer att fortsätta pröva belöningsmodeller som är både rimliga och direkt gagnar den verksamhet vi bedriver. Alla är välkomna att hjälpa till. Kan man inte det av olika skäl är man ingen sämre medlem eller ska behöva känna att andra ifrågasätter det. Men ställer du upp och hjälper till finns alltså allt från ett upskattande ord till kanske en fri entré till ett träningsläger.”
Förra året, 2014 alltså, arrangerade vi två stycken deltävlingar i Sydenduroserien. I april gick den första.
Vårt område på Revinge är en utmaning på många sätt. Underlaget är oftast rätt inbjudande men drar vi spåret genom hjärtat i Svartahål kan det bli överraskningar som vanligtvis vädret råder över. Är det blött kan det snabbt bli sönderkört och därmed svårkört, och vi vill ju att så många som möjligt kan fullfölja våra tävlingar och köra från Revinge med ett gott minne. Annars är risken stor att vi tappar anmälningar till tävlingar generellt. Tävla är ju så kul!
Är vi självkritiska, och det är klart vi är, blev tävlingen i april inte arrangerad så som vi önskade. Vi levde med andra ord inte upp till våra egna krav.
Den andra tävlingen i oktober måste vi göra bättre, sa vi. Och det gjorde vi. Den blev en stor framgång på många sätt och det tack vare många fina medlemmar. Som ett tack för den hjälpen bjöd vi igår på träningsläger på Skivarp.
Vi samlades redan klockan åtta i klubbstugan för gemensam frukost. Smen (Joakim Olsson) tog tag i planeringen för ett bra tag sedan och mixade samman ett all-inclusive-koncept som frälser vilken endurostolle som helst. Han fixade till allt: Planering, hyra av bana och tränare, fixade frukost, lunch och fika. Allt på bästa sätt.
Vi snackade om det mesta, högt och lågt, en stund och gled sedan in på dagens plan. Anders Tegmar och Anders Jansson presenterade ett lockande upplägg som var anpassat till våra önskemål.
En lång dag på banan ligger så framför oss. Programmet och tempot är mycket välbalanserat för att fullfölja ett serie övningar och träningsmoment för maximalt utbyte ända till slutet. Vi inleder med hoppövningar. Det är inte sällan man ser skillnaden mellan cross- och enduroförare på enduroförarens återhållsamma vilja att låta hojen lyfta från marken. Efter en serie övningar står det helt klart, ingen i gänget missar en fin framhjulsnedgång på korta platån. Nu så, nu kan vi nog utnyttja en del knölar i skogen lite bättre för att lura hindret framför. Vi fortsätter utnyttja banan för ytterligare övningar som klart förbättrar tekniken och förmågan att successivt öka både hastigheten och kontrollen på crossbanan. …
Mot slutet av dagen kan vi konstatera att: all träning är nyttig träning, att leka tillsammans en hel dag är bara så kul, det går fortfarande att suga i sig nya (och gamla) tips – och göra något med dem, och vi är ett fint gäng i en fin förening.
Tack Jocke, Anders och Anders för en fantastisk dag. Dessutom tackar vi SISU Idrottsutbildarna och Skåneidrotten för substantiellt stöd.
PS. Hva TE300, vilken hoj. Så bra att leveransen av en ny 250 blev sinkad så jag fick tillfälle att tänka om. Bästa hoj jag någonsin haft. Fan vet om jag inte tog ett steg framåt, eller uppåt kanske är en bättre riktningsanvisning när det fysiologiska åldrandet börjar märkas och peka nedåt. DS.
Lördag 29 augusti ordnar Limhamns MK en provtävling som ett nytt inslag i Sydendurocupen. Kanske blir det bestående inslag i cupen framöver.
Tävlingen arrangeras på Sturups anläggning där crossbanan och enduroslingan kombineras till en ny spännande utmaning. Både reggade och oreggade hojar är välkomna. På anläggningen finns dessutom fina tvättmöjligheter och kiosken kommer att vara öppen för den som önskar något att dricka eller tugga på.
Vi önskar vännerna i LMK all lycka med sitt arrangemang och hoppas så många som möjligt tar sig till Svemo TA och anmäler sig i god tid.
Efter förra årets upplevelse såg jag mycket fram årets upplaga av Hovdalajakten, FMCK Hässleholms framgångskoncept. De tjejerna och grabbarna gör ingen besviken. Bättre tävling och arrangemang får man nog leta länge efter – grattis till årets föryngringsaktivtet och hjärtligt tack för att ni så ödmjukt och samtidigt kraftfullt tar hand om oss som älskar enduro.
Är du nyfiken på hur det gick för dina FMCK Malmö-bröder? Kika här. Några av oss var anmälda enbart lördag, de härdade 🙄 masade sig också tidigt ur sängen för ytterligare en fin dag. Nästa år är vi säkert fler som tuffar runt den fina Hässleholmsbygden – du, det är en uppmaning.
Den andra uppmaningen jag vill ge, inte så mycket till de härliga Hässleholmarna, utan till [oss] alla andra är: fler typ 1-tävlingar. Varvlopp i all ära, hur kul som helst, men typ 1 känns mer som den enduro vi söker själen och hjärtat i.
Vi, FMCK Malmö, tittar med beundran och med lärande ögon på våra systrar och bröder för att hitta vägen till arrangemang som ger utrymme för betydligt fler tävlingar i vår region och föra att visa omgivning och skeptiker till motorsporten att vi finns, ska respekteras, och har rätt att få ta plats. En delvis knölig och mödosam resa, men absolut inte omöjlig. Vi har redan visat att hårt arbete, saklighet och välvillig kommunikationanda har tagit oss till en plats vi höll på att helt förlora. Vi ger oss inte!
Ops, det blev visst en utsvävning från själva Hovdalajakten. Så det är lika bra att surfa vidare på den vågen.
Att fixa till en tävling med den kalibern är inte snutet ur näsan i ett blås. Jag vill inte påstå att jag vet och förstår hela omfattningen av den insats som krävs. Däremot har vi skaffat oss tillräckligt med insikter för att förstå att om vi vill få till rimligt bra tävlingar behöver dels en engagerad grupp som driver på och ett stort antal medlemmar som stöttar. Detta är inte helt okomplicerat att få till i en ideell struktur där alla brottas med åtaganden och måsten som sker utanför föreningens arbete och driftsansvar.
Vi har som jag tidigare berört börjat utbilda oss och bygga en något fastare form av tävlingsorganisation. Syftet med den är just att förenkla livet för oss alla så att vi vid varje tillfälle den behöver leverera vet exakt vad som ska göras och vad som krävs i material och resurser. Just nu är vi en kärntrupp som sitter vid ritbordet. När det sedan kommer till att drifta själva tävlingsarrangemanget krävs många händer och fiffiga hjärnor.
Så, vart vill jag komma med detta? I all korthet och enkelhet: räck upp handen och säg högt så alla hör, jag vill gärna hjälpa till. Händer det kan vi bli en ännu mycket mer sammansvetsad och stark förening som vinner, inte bara i spåret, utan också i ”politiken”.
